Aktivt, erfarenhetsbaserat lärande

I ett stort antal studier har man funnit att läkarstudenter får mer ut av sin kliniska praktik och bättre läranderesultat om de får vara aktiva. Att delta i arbetet, föra kliniska resonemang och diskussioner snarare än att enbart passivt lyssna och observera andra arbeta gör att studenterna lär sig bättre (Dornan t al 2019).

När Carl Wieman fick nobelpriset i fysik 2001 använde han pengarna till att investera i ett pedagogiskt forsknings- och utvecklingsprojekt på University of Colorado i sin hemstad Bowler. Carl Wieman och kollegor införde arbetsformer som innebar att studenter var mer aktiva, individuellt och tillsammans, i undervisningssituationer i jämförelse med att ta del av föreläsningar där läraren är den mest aktiva. Projektet visade att olika former av aktivt lärande gav bättre studieresultat och Carl Wieman har fortsatt att studera hur studenter lär och reformerat mycket av undervisningen i naturvetenskapliga ämnen i USA. Carl Wieman och kollegor myntade begreppet:

Teaching by questioning rather than telling

Wieman summerar sina erfarenheter av att studera lärande på följande sätt:

”no one develops a true understanding of such a complex field by passively listening to explanations alone. Instead, they must “actively construct their own understanding via a process of mentally building on their prior thinking and knowledge” through what’s been called “effortful study.” Experts, eventually, have not only factual knowledge but distinctive mental organizational structures and problem-solving skills. They also have the metacognitive wherewithal to evaluate and correct their own thinking processes.” (Carl Wieman Insidehighered.com 2017).

Att handleda genom frågor

Att få observera någon som utför en arbetsuppgift är mkt värdefullt. Studenter och läkare under utbildning vittnar dock om att demonstration och observation kan tendera att bli en alltför dominerande lärandemetod. Som handledare är det lätt att ryckas med i önskan att visa och förklara och glömma att involvera den man handleder i tänkande och handlande redan i ett tidigt skede. Att skapa lärandesituationer där den eller de man handleder stimuleras att vara så aktiva som möjligt (utan att riskera patientens säkerhet) kan göra stor skillnad för hur effektiv en lärandesituation blir och stötta någon på vägen mot självständigt handlande på ett helt annat sätt. Det kan handla om hur man involverar den handledde i ett patientmöte, både före, under och efter mötet, eller andra situationer där något ska läras eller tränas eller resoneras kring.  Att använda sig av frågor som handledare, olika typer av frågor som handlar mindre om kunskapsförhör och mer om att ta reda hur någon använder sina kunskaper, tänker, resonerar och handlar är också ett effektivt sätt att nivåanpassa sin handledning och återkoppla på ett meningsfullt sätt.

Om ”flipped classroom” och handledning utifrån samma princip

Kanske du hört begreppet flipped classroom?  Detta är en specifik form av aktivt lärande som innebär att ”vända ordningen på sitt undervisningsupplägg, och att bland annat använda sig av frågor snarare än att själv leverera svaren. För läraren innebär detta att  fokusera på aktiverande arbetsformer och låta studenter förbereda sig inför ett undervisningstillfälle där man sedan använder tiden till att lära av och med varandra istället för att huvudsakligen ta del av en lärares förklaringar. Detta kan man använda sig av som handledare genom att låta den du handleder förbereda sig, t ex titta på en film om hur man genomför en undersökning eller ett ingrepp eller om möjligt involvera fler som ska lära sig samma sak i förberedelser tillsammans. Du hittar exempel på filmer för färdighetsträning här och mer om flippad eller omvänd handledning här.

Eric Mazur, är en professor på Harvard som var en av de första som använde sig av ”flipped classroom” och som inspirerade bland annat Carl Wieman (ovan) till ett förändrat synsätt på undervisning och lärande. Nedan hittar du en kort berättelse om hur han upptäckte hur studenternas fösrtåelse och studieresultat  förbättrades när han av initialt, av en slump, förändrade sin undervisning.

En uppgift som aktiverade och blev ett meningsfullt bidrag

Se Tords kreativa idé till läraktivitetet (kritisk journalgranskning) under en kort klinisk placering som inte bara ledde till att studenterna fick träna sitt kritiska tänkande utan också ledde till att man ändrade på initial diagnos för ett antal inneliggande patienter.

Idé från Tord Juhlin

Erfarenhetsbaserat lärande

Aktuell lärandeteori betonar att vi inte kan överföra kunskaper eller förståelse till studenter. Istället behöver vi skapa situationer där studenter får bygga vidare på det de redan kan genom aktiviteter som stimulerar dem att aktivera tidigare inhämtade kunskaper. Lärande är en process av filtrering, urval, organisering, och integrering av ny information relaterad till vad vi redan kan  och erfarit.

Olika teorier om erfarenhetsbaserat lärande framhåller vikten av praktisk erfarenhet och reflektion (Kolb, 1984; Gibbs, 1988). Cykliska modeller för erfarenhetsbaserat lärande (Kolb, 1984) beskriver fyra huvudprocesser:

• Jag upplever något, jag får en konkret erfarenhet,
• Jag reflekterar över det jag är med om eller har varit med om,
• Jag generaliserar, genererar hypoteser, utvecklar personliga teorier och prövar om dessa ”teorier” gäller också i andra situationer.
• Jag utvärderar och planerar vad jag kan göra annorlunda nästa gång.

Erfarenhet behöver inte alltid vara startpunkt för lärprocessen, vi kan starta i att reflektera kring och planera möjliga handlingssätt för att sedan pröva att skaffa oss erfarenheter.